Ett stycke
Det var en sen höstkväll i september. Det stormade ute och lilla Saga var väldigt rädd. Hennes pappa hade lovat att hon skulle prova att vara ensam hemma nu när hon äntligen fyllt 6 år. Men det kändes inte alls lika spännande längre när hon satt där framför tv:en och försökte stänga ute ljudet från vinden som tjöt där ute. Plötsligt bankade det på dörren. Vem kunde det vara? Hon hade lovat sin pappa att inte öppna dörren för någon, men hon kunde inte hålla sig från att smyga fram till fönstret och kika ut. I gatulyktans sken såg hon hur en lång gestalt tornade upp sig framför fönstret...
Tyckte ni om stycket?
Kommentarer
Trackback
