Ja, förlåt. Men har haft det riktigt jobbigt hemma, men har överhuvudtaget ingen lust att berätta vad. Och inte tagit så mycket foton och så heller. Men det finns väl någon som läser det här nu som vet hur det var innan dens föräldrar skiljde sig? För jag börjar bli rädd att mamma och pappa kommer att göra det. Kan berätta mer detaljerat senare idag. Men ta gärna och besök min "nästan bästa vän's" blogg, tltfr2.devote.se. Jag har hur mycket problem som helst i mitt jäkla liv och det är typ bara jag som vet alla... Inte ens mina närmaste kompisar känner till hälften av alla saker som händer i mitt liv. Men det finns ingen person i "mitt" liv som man kan anförtro sig åt. Inte ens The Skyman eller Varga. Hur f*n ska man göra egentligen när allting bara känns piss? Och man bara vill ta självmord? Jag vet det är fegt, men... Om mina kompisar skulle få veta så mycket som normala kompisar vet om varann, skulle de inte vilja vara vänner längre. Mitt liv har egentligen känts piss sedan jag började skolan. Men det har börjat att gå uppåt nu, i och med en klubb på gSm, goPsykologi. Där har jag fått mycket stöd och jag känner att jag inför andra än mina kompisar på gSm, vågar vara mer mig själv. Här har ni en låt som representerar mina känslor nu, eller som mina kännslor alltid varit: